Gradering
Om gradering
I vårt system finns olika grader som visar ditt kunnande i Goju-Ryu Karate och Budo.
När en grad bedöms vägs flera delar samman – dels det tekniska (sparkar, slag, kata osv.), men även etik och moral (ditt uppförande och din attityd). Du ska också ha grundläggande kunskap om vår historia och filosofi.
Man testar sin grad under en gradering inför sin sensei, och för högre grader ofta inför en graderingspanel.
Graderingen består av ett fysiskt test och en skrivning.
Det är viktigt att komma ihåg att inte jämföra sig med andra – en grad eller gradering är helt individuell och utgår från dina egna förutsättningar. Bedömningen tar även hänsyn till ålder och antal år du tränat.
Din obi (bälte) visar vilken grad du har, och du ska känna till din egen grad – inte bara färgen, eftersom färgerna kan variera beroende på ålder och organisation.
Den första graden man testar till är 10 kyu, därefter 9 kyu, och så vidare ned till 1 kyu.
Därefter följer 1 Dan (svart bälte), 2 Dan, och så vidare upp till den högsta graden, 10 Dan.
Kyu står för elevgrader och Dan för mästargrader.
Ju högre grad, desto större krav – vilket innebär att det krävs fler träningstillfällen under längre tid innan man får prova för nästa grad.
Normalt tar det 5–6 års regelbunden träning innan man kan få prova för 1 Dan.
För 2 Dan krävs minst 2 års träning efter senaste graderingen, för 3 Dan minst 3 år, och så vidare.
Även om man tekniskt utvecklas snabbt, behöver man tid för att mogna och växa in i sin grad.
Man ska också förstå att träningen förändras allteftersom man får en högre grad.
En kata ska till exempel utföras på ett annat sätt på kyu-nivå än på Dan-nivå.
Vad du ska kunna för respektive grad, och hur länge du ska ha tränat, finns beskrivet i kurshäftet och på tavlan i dojon.
För lägre grader är de japanska namnen på olika tekniker av mindre betydelse.
Vi rekommenderar att alla – från nybörjare till sensei – har detta kurshäfte, då det innehåller mycket nyttig kunskap.
Ansvar
Med en grad följer också mer ansvar – det är inte bara de tekniska och teoretiska kunskaperna som bedöms.
Det japanska ordet för detta är Hoshin.
För högre grader blir detta ännu viktigare – man måste praktiskt visa att man förstått vad Budo verkligen innebär.
Till exempel ska man efter några månader ha fått en första inblick i Dojo Kun, efter ett år kunna följa dessa i praktiken, och på Dan-nivå vara ett föredöme för andra.
På högre Dan-grader måste man även visa ansvar mot klubben och organisationen.
Om din sensei anser att du ska gradera, bör du göra det utan att ifrågasätta.
Tidigare var traditionen att man aldrig frågade om man fick gradera – det ansågs som en förolämpning mot läraren.
Man väntade helt enkelt tills man blev tillsagd.
Tanken bakom detta var att sensein är läraren och bäst kan bedöma när du är redo.
Att själv fråga kunde uppfattas som att man trodde sig veta bättre än sin lärare.
Idag ser det annorlunda ut – klubbarna är större, med flera grupper, olika sensei och sempai, samt administrativa listor och digitala system.
Därför går det bra att fråga diskret om sin gradering om man känner sig bortglömd – men kom ihåg att graderingen är individuell, och att skälen till att man får (eller inte får) gradera alltid är välgrundade.
Krävande
En gradering är ofta krävande – både fysiskt och mentalt.
Det är vanligt att känna sig nervös.
Det positiva är att man får visa sina kunskaper i ett pressat läge, vilket i sig är självförsvarsträning.
Visa bra spirit och gör ditt bästa – mer än så kan ingen begära.
Självklart vill man bli godkänd, men det händer att man inte klarar graderingen.
Nästan alla kuggar någon gång.
Man kan ha en dålig dag, vara sjuk eller skadad – men det viktiga är att ändå se graderingen positivt.
Även om man inte klarar sig får man värdefull feedback på vad som behöver förbättras.
Detta gäller också omvänt – var ödmjuk och lyssna på vad du behöver utveckla.
Kom ihåg
Man blir aldrig fullärd i karate.
Se träningen som något långsiktigt och förstå att det är själva träningen, inte graden, som är det verkligt viktiga.
